torsdag 20 juli 2017

Vad jag har gjort

Ni e så kulturell, sa syrran Hanna häromdagen. Och det är kanske sant just nu i alla fall. Eller åtminstone jag! Så brukar det bli just den här tiden på året. Det är Jakobs dagar, det är sommarteatrar och sommarbesök.

De intensiva lägerdagarna på Humle avlöstes av den i särklass mest aktiva/kulturella veckan det här året. På måndagen började Arvid, Edvin och jag med att gå på storloppis i regn och äta världens godaste glass på Skorpan (- under tak) tillsammans med våra vänner som vi hade umgåtts intensivt med hela lägret. Så lyxigt att bara få fortsätta hänga tillsammans! Sommar som bäst. Själv kände jag mig ledigare än jag gjort på hela sommaren sådär med ett lyckat läger i ryggen och en månad kvar av sommarlovet.

På tisdagen ringde Hanna och tyckte vi skulle komma till Nykabi och det gjorde vi. Igen, så skönt. Så bra. På kvällen hjälpte jag till i Betanias café och njöt samtidigt av sång som var som balsam för själen. Efteråt gick jag ut i regnet och passade på att lyssna på gospelkonserten i parken utanför, eftersom den började precis när jag slutade i caféet.

Igår hade jag - igen! - världens bästa sommarkväll (i regn och kyla, igen) tillsammans med min kompis Johanna som annars bor i Malmö. Vi gick på sommarteater - Lumpänglars väg (fenomenal föreställning!) vid Kyroboas i Oravais och jag kom hem en bra bit efter två på natten. Hur kan man lyckas med det? Till exempel genom att sitta på ABC i Oravais tills de stänger och sedan stå och prata ännu mer vid bilen. Så värt att vara lite trött idag!

Det är så de ser ut, de här julidagarna. Dem ska jag trä upp som smultron på ett grässtrå och spara till de där mörka dagarna i november när det mesta kretsar kring jobb och dagvårdstider och räkningar som ska betalas och barn som ska skjutsas. Då ska jag minnas de här dagarna i juli - när det regnade i ett och sommaren var som bäst.

(Och ikväll får vi barnvakt för att gå på konsert och sedan kommer Ylva och Anders till Finland på sitt sommarbesök och sen sticker vi till fjällen... jag vet, det låter som ett slitigt jobb det här!)




Inga kommentarer: