måndag 10 juli 2017

Kolmården, del två


Vi hoppar tillbaka till vår andra dag på Kolmården! Som jag redan konstaterat, för den som kan gå snabbt förbi åkattraktionerna räcker det säkert med en dag, men för oss kändes det skönt att vika två dagar för parken och kunna ge det mesta tillräckligt med tid. Då hann vi ändå inte med allt, utan har fortfarande saker vi får pricka in nästa gång istället...


Förhoppningen så här andra dagen var ju att i första hand se på djuren. Samtidigt visste vi att berg- och dalbanorna fortfarande lockade och drog, så vi bestämde oss för att börja med några åk på Bamses värld för att få det ur systemet... Det visade sig att det hade varit ett bra drag (om än helt omedvetet) att låta barnen åka dagen innan, för nu var köerna betydligt längre. Josef blev överlycklig när han såg att Bamseteatern var i full gång och satte sig helt sonika ner och njöt av föreställningen. Argumentet att vi redan hade sett den en gång bet inte riktigt, och enligt devisen "är Josef nöjd, är Mia nöjd" satte jag mig ner och chillade en stund, jag också.


Men sedan var det dags för djurspaning! Dagen innan hade vi helt medvetet sparat några av de coolaste djuren till dag två, till exempel elefanterna. Så fascinerande djur! Liksom noshörningarna, kamelerna och diverse savanndjur som jag nog inte riktigt vet skillnad på. Surikaterna måste vara Kolmårdens mesta mysmästare! När de snurrade ihop sig så att ett helt gäng surikater blev en enda stor pälsboll kände jag bara hur jag hade velat bli surikat och krypa in bland dem och ta en eftermiddagslur tillsammans med dem.


Gorillorna var också roliga. En petar med pinnen i vattnet och ett tiotal gorillakompisar dyker upp för att titta. "Ooooh, vad gör han? Vad han kan! Vad får han upp? Ooooh, en slemmig vattenväxt! Whadda man!" 


Samtidigt gnisslade jag tänder och önskade all världens souvenirbutiker åt pipsvängen. För hur kul är det egentligen att titta på gorillor om man samtidigt ska övertyga en sjuåring om att ett plastdjurhuvud på käpp inte är världens bästa investering? För ziljonte gången. Jag förstår att det finns mycket jag kommer att sakna när barnen vuxit upp, men tjat vid en souvenirbutik är inte en av dem. Eller, jag skulle bli väldigt förvånad om jag någonsin kommer på mig själv med att sakna just den biten av föräldraskapet. Jag tror inte min son kommer att sakna det heller. O ljuva framtid, när han får göra precis vad han vill med sina pengar! Inklusive att köpa ett plastdjur på käpp om han får lust.


Vi tog oss tid att gå runt och se på djuren precis så där som jag hade hoppats, men småningom kom tiden emot. Vi kunde förstås ha stannat längre, men eftersom vi skulle köra till Bankeryd/Jönköping och gärna ville komma fram i vettig tid så avslutade vi lite innan vi kände oss klara. Den "vanliga" lekparken hann vi faktiskt inte ens se på fast vi hade hört att den var bra, och så fanns det ett litet ormhus och en bondgård som vi inte heller hann med. Sälshowen finns också kvar på min önskelista! Dagen innan hade vi ju sett delfinshowen och hann faktiskt se slutet av den en gång till eftersom vi råkade vara i närheten när vi märkte att den höll på. Rovfågelsshowen var också imponerande, även om (eller för att?) fåglarna inte alltid var helt samarbetsvilliga!


Men på väg ut smet jag faktiskt iväg på en avstickare. Vi var på väg mot utgången ( - Ni säger utgång? Jag säger minst 20 yra minuter i souvenirshoppen!) när jag såg en skylt till en utsiktsplats ett par hundra meter in i skogen. Jag skickade gänget vidare till souvenirshoppen och skuttade iväg längs med stigen. Så skönt i skogen - familjesemester i all ära, men ibland kan det behövas en mikropaus! Dessutom hittade jag en underskön picknickplats där jag redan har bestämt att vi ska äta våra polarkakor nästa gång vi besöker Kolmården!


På väg ner mot utgången och resten av sällskapet stannade jag till vid lodjuren. Vi hade sett dem på väg upp, men då tillsammans med alla andra besökare som vällde in i parken en stund efter öppning. Nu var jag helt ensam där - bara jag och lodjuret med ett glas emellan. Det var en upplevelse. Och en fin avslutning på våra två Kolmårdendagar!


Inga kommentarer: