söndag 25 december 2016

En god jul


Jag vill helst inte idealisera en charmigt rörig jul med huset sprängfyllt av folk. Jag vet ju om att det för många inte är bara att knäppa med fingrarna och ställa till med en sådan jul. Jag vet (av erfarenhet) också att det kan vara en balansgång mellan livligt och kaotiskt för den som har förmånen att få den julen, och det är inte alltid bara härligt... En lugn, eftertänksam jul är något jag kan längta efter, samtidigt som jag verkligen uppskattar våra stora jular i Överpurmo.



I år höll sig julhelgen på rätt sida om livligt/kaotiskt-strecket - vilket är imponerande när det är cirka tjugo personer, varav åtta barn, samlade i ett och samma hus. Det var mycket julnerver, men inga större sammanbrott. Och som jag kan tycka om min familj! Och mitt hemhemma i Överpurmo. Så glad att kunna fira jul där och med dem! Precis som vi gjort i flera år nu så sov vi över allihopa, i årets största pyjamasparty... Jag och Josef sov på en tunn madrass under ett bord, en hund mådde dåligt på natten och glas gick i kras inför nattningen, men ändå - mysigt!


Samtidigt har vi ju också den andra sidan av det hela, och det är att vi inte behövde (eller fick) dela upp julen på båda våra familjer; det här är andra julen utan svärmor Maj-Britt, svärfar var bortrest och Matias bror bor inte här i landet. Så kan det också vara. Det är en sorg att vi gått miste om svärmors omsorgsfullt ordnade julbord och att det kanske bara kommer att vara ett dimmigt minne för Arvid och Edvin så småningom - men det gör mig lite extra tacksam för de sammanhang vi ändå har i julhelgen. Julaftonen började vi i alla fall med att tända ljus på svärmors grav och hälsa på Matias moster för att önska henne god jul.

Efter julmaten gick jag dessutom tillsammans med Jenny och Amanda för att tända ljus på "våra" gravar i Överpurmo och blev sentimental än en gång för dem vi saknar till jul. (Ålderstecken? Livskris? Något som hör till julen?) Hur som helst skönt med frisk luft, även om det nollgradiga vädret inte var julvackert direkt. Och tur att man inte behöver vara snygg när man är ute längs vägarna i glesbygden!


En fråga som alltid är på tapeten till jul är julklappar - för många, för dyra och alldeles moraliskt förkastligt. Tanken ligger onekligen nära till hands när så många får sina julklappar i samma vardagsrum... bilden illustrerar känslan rätt bra, så jag var bara tvungen att ta med den (- ursäkta på förhand till medverkande som inte tycker att det är en smickrande bild...) Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är roligt att kunna ge julklappar som prickar rätt. Tänk ändå, vad roligt att ha möjlighet att stå vid leksakshyllan och välja ut något roligt till sina barn! Vi har visserligen styrt upp julklapparna till de vuxna lite, men ändå. Och så måste jag ju också medge att rätt mycket som våra barn fick var sånt de ändå skulle ha fått förr eller senare - skridskor, sovsäckar och kläder... då kan jag tycka att det känns bättre att ge de där sovsäckarna i julklapp istället för att bara gå och köpa ett par när de behövs. Att de kanske uppskattas lite mer så?


Stilla natt i Zion har hört till julaftonskvällen i flera år nu, och jag sparkade mig själv i baken och gick fast ögonen nästan gick i kors efter att jag hade hållit på och nattat barn i ett par timmar... Glad att jag for ändå, för som vanligt var det mysigt, stämningsfullt - och lite extra roligt att se pappa som Pappa Panov.

Kanske jag håller på och idealiserar vår stora, röriga jul nu i alla fall? Det kan hända. Efter att ha vaknat och råddat runt hemma hos mamma och pappa på förmiddagen fortsatte vi med ännu mera folk i ett ännu mindre vardagsrum, och det gick också bra. För första (?) gången någonsin kom inte mommo och moffa till Stennabba på julaftonen, men istället hade moffa dragit ihop ett hejdundrande släktkalas, både med alla de vanliga som vi brukar träffa mest hela tiden och dessutom en del släktingar som vi träffar väldigt sällan. Trevligt och juligt det också! Även om den här trebarnsmorsan kände sig lite matt när vi kom hem igen ikväll... Matt men tacksam!


Inga kommentarer: