... för två nätter i alla fall. Idag skjutsade jag Arvid till hans första läger, barnläger på Humle. Han var glad och förväntansfull, och jag tror det mest var jag som var nervös. (Han förstår väl att byta till torrt om han blir blöt i regnet? Har han tillräckligt varma tröjor med sig? Tänk om han inte somnar ikväll, och tänk om han skulle bli sjuk, och tänk om... BRYT!) Hönsmamma på distans!
Själv har jag bara roligt minnen från mina första barnläger, och det är ju en tröst. För om jag trivdes på läger i den åldern, varför skulle inte han?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar