... mitt i allt det, så tackade jag ja till ett vikariat i engelska och franska fram till terminens slut.
Oui, franska också!
Det har väl hänt att folk frågat lite överraskat om jag kan franska. Och då har det väl hänt att jag svarat att det beror på vad man menar med "kan"...
Jadå, jag har läst franska i gymnasiet och lite till. Jadå, jag har kommunicerat på franska i Frankrike. Då var jag lycklig över att kunna köpa frimärken och snacka tågbiljetter på franska. Och det var den enda gången jag varit i Frankrike. Det var 2004. Så det är väl ingen överdrift att säga att mina kunskaper är... lite rostiga. Men med lite förberedelser vågar jag påstå att jag förstör någons franska på några veckor. (Och däremellan får jag ju ändå ägna mig åt lite good, old English.)
Men även om min franska annars legat i dvala, så har jag en fördel. Det är nämligen så att jag har en förkärlek för fransk(språkig) musik som kommer och går i perioder. Det må vara lite klyschigt att säga, men franska + musik = en oslagbar kombination.
Den där gången i Frankrike, när jag köpte frimärken på franska bara för att jag kunde, tipsade Emma (som var utbytesstudent i Poitiers och orsaken till att jag kom mig iväg till Frankrike just då) mig om Jéremie Kisling. Jag köpte en CD (those were the days) som jag fortfarande lyssnar på ibland. Jag köpte också en av Calogero, och nånstans där fastnade jag för fransk musik. För ett par månader kom jag plötsligt ihåg fransk musik igen och blandade Carla Bruni med Edith Piaf en stor del av vintern, vilket ju var utomordentligt lämpligt med tanke på det här vikariatet, som jag förstås inte visste skulle dyka upp.
Just nu fascineras jag av Stromaes deppvideo,
blir glad av Zaz
och tycker att Indilas video till Dernière danse är väldigt fin.
Varsågod för fredagens musiktips!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar