Gnistrande lördag

I lördags återvände vi, våren till ära, till Fäboda, dit vi inte hade varit sedan november. Då var det vackert men mörkt - skymningen föll innan vi ens hade hunnit äta vår matsäck. Nu, några månader senare, strålade solen desto starkare för att riktigt gottgöra den där kulna eftermiddagen i november. Skulle inte ha haft något emot att gå på en riktig långpromenad i Sammetsskogen, men med vårt sällskap blev det istället bara att gå en liten bit in i skogen, hitta en solig backe och sätta sig för att äta matsäck. Gott så! Kommer absolut att gå tillbaka, hade inte kommit ihåg hur bra stigar det finns - inga problem alls att gå där med barnvagn!

Årets första nyckelpiga hittade vi! Barnen hade gärna tagit hem den för att ha som husdjur, men den hann rymma innan vi kom till bilen... Det känns verkligen som vår nu. Lite bedrägligt, känner jag, men vi njuter så länge det varar. Och kommer vintern tillbaka kan jag alltid trösta mig med att vi hinner skrinna lite mer trots allt. Jag hann inte riktigt bli färdig med vintern ändå.

Kvällen gnistrade det också om, men på ett helt annat sätt. Jag hade fått med mig mamma på konserten Movies and Musicals med musikalproffsen John Langley och Jayne O'Mahoney i Schaumansalen, och det var inte alls illa. Det kändes som om en liten bit av Londons West end hade kommit till Jakobstad för att glittra en kväll, och vi njöt. Första akten (jo, två akter med paus i mitten...) började lite försiktigt, men andra akten bjöd på den ena höjdpunkten efter den andra. Som mamma konstaterade på facebook - vissa sånger berörde och andra inte, precis som det är för det mesta. Men ett är klart, och det är att Les Miserables i London härmed står på min bucket list!

Bilden lånad från Schauman Hall på FB