Och just när jag på allvar börjat tro att vår katt kanske är borta på riktigt den här gången ringer våra f.d. radhusgrannar och berättar att han dykt upp och väntar hemma hos dem. Helt fantastiskt! Nu ligger han och hårar ner våra fåtöljer igen, trött och med fransigt halsband men högljutt spinnande. Kattskrälle, så glad att du är hemma igen. Akvariefiskarna får vänta.
Och väldigt tacksam för att vi har så hjälpsamma ex-grannar! De har gjort vårt liv som rymmarkattägare lättare många gånger sedan vi flyttade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar