Lyckligt hemma igen, går runt i mjukiskläder och kramar barnen så fort de kommer i närheten. Skön dag! Men Matias och jag pratade om det där utslitna "borta bra men hemma bäst" på väg hem igår... ni vet, det där obligatoriska som alla som kommer hem från semester ska utbrista så fort de landat. På väg hemåt hade vi lite svårt att instämma i det - och när vi gick ut från flygfältet och mötte människor som var på väg in med sina förväntansfullt nypackade väskor hade vi mer än gärna vänt om igen. Kanske har vi rest för lite i juni... hrm. Idag - ni vet, mjukiskläderna och slappardagen och så - har jag lite mer förståelse för den gamla klyschan, men ändå... skulle nån bjuda mig på en ny resa skulle jag åka imorgon, utan vidare!
Däremot kan jag, åtminstone den här gången, helhjärtat säga "tumis är bra, men hela familjen är bäst". Oj, så vi har njutit av icke-tjatet vid måltiderna, av att prioritera det VI vill göra, av att det är så okomplicerat att förflytta sig och genomföra spontana infall... men jag HAR saknat barnen! Men... önskedrömmen hade varit om någon hade flugit ner med barnen för fortsatt familjesemester efter ett par dagar vuxentid. Det nästbästa fick vara att åka hem själv för att umgås med dem!
Resan har varit jättefin, och jag är plötsligt ännu mer förtjust i Spanien än jag redan var efter fjolårets Granada + Fuengirola-resa. (Är det en dum idé att hitta sig en spanskakurs till hösten? Tja, med bf 19.9, så kanske...ja.) Vill hemskt gärna se ännu mera! Mallorca, Sevilla, allehanda småstäder... bara att börja beta av önskelistan! Kommer helt säkert att blogga om resan som jag brukar, men jag kanske avslutar Smålandsbloggen först. Allt i sinom tid!
Den enda del av resan som INTE var lyckad var resan ner... redan när jag satt och skrev de två blogginläggen i tisdags var ju flyget försenat. Det visade sig bero på fransk flygledarstrejk (även om vi inte flög till Frankrike var ju planen ändå att flyga ÖVER Frankrike), och det visade sig leda till att vi inte alls var framme vid hotellet i Girona ca kl 01 som vi hade trott, utan ca 04 - alltså fem på morgonen finsk tid! Just då var jag väldigt glad över att barnen inte var med!
Hade gärna avskedat min gravidkropp också just då, den var inte alls samarbetsvillig (annars har det gått superbra att resa med bulle i ugnen). Jag får lätt myror i benen av att sitta i bil (eller flyg, tydligen) länge när jag är gravid. När jag är trött är det ännu värre. Ta det som utgångspunkt, och tänk er en inledning med bil några timmar till Tammerfors, och sedan en svettig, trångbodd flygresa bokstavligen mitt i natten. Aaah! Får spader bara av att tänka på det! Det var inte bara så att det kändes som att jag hela tiden måste röra på benen, utan de började till och med rycka av sig själv - och ju mer jag slappnade av, desto värre blev ryckningarna. Ingen chans att varken sova eller slumra alltså, för så fort jag ens närmade mig slummer blev benen som galna. Ryggen och höfterna var inte heller glada åt nattflygandet. Det var verkligen en övning i uthållighet!
Men. Vi kom fram, jag hade inte blivit galen, och hotellrummet som väntade oss var till och med trevligt över förväntan. Och gissa om det var skönt att lägga sig under svala lakan då... Och som sagt, resten av resan var mycket behagligare än starten! Och så mycket det finns att se och göra i/omkring Barcelona! Fyra dagar var inte på långt när tillräckligt, utan kändes som en aperitif som definitivt gav mersmak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar