I något skede på förmiddagen på påskannandagen började jag inse att jag inte hade sett Matias på bra länge. Var var han egentligen? Jag hittade honom i tvättrummet där ute - där han redan hunnit riva kakel från en hel vägg! Där ute har vi alltså en bastu (hittills oinvigd) och ett duschrum med tvättmaskin. Duschrummet har sett ut som det gjort sedan 1972, och på konditionsgranskningen fick vi rådet att göra något åt det innan det blir problem. Nu ska vi renovera, fräscha upp och dessutom lägga till en toalett, vilket känns ganska logiskt om man nu har en bastu + vistas ganska mycket i uthuset (som innebär både tvättstuga och hobbyrum).
Jag visste ju inte att vi skulle börja riva kakel NU, men inte mig emot!
Och så ringde moffa och erbjöd oss lite ved - det tackade vi gärna ja till och så blev det en utflykt till Purmo på köpet. En hel släpvagn fick vi med oss hem... han är duktig i skogen och på vedbacken, min moffa! Allt det här låter kanske inte riktigt som någon söndag... men det kändes riktigt lyxigt ledigt alltihopa.
Så skönt att sitta i solen på terrassen med mommo och se på när barnen sprang runt och njöt av att slippa alla tjocka vinterkläder... Kalvar på grönbete! Ofta har jag dåligt samvete för att vi hälsar på så sällan hos mommo och moffa - det är ju alltid trevligt, och mellan Sandsund och Lillby är det faktiskt inte så långt... det är nu det där vardagspusslet. Och de där helgerna när man faller i koma efter vardagarna. Tacksam är jag i alla fall för att ha min gulliga mommo och moffa!
Summa summarum? Vårt påsklov var bra. Riktigt, riktigt bra. Ledigt och soligt och skönt. Inte för mycket planer, men inte heller händelselöst. Precis vad vi hade hoppats på!
Just nu är jag speciellt tacksam för det fina påsklovet eftersom Edvin blev magsjuk inatt, och även om han redan är på bättre sidan så är vi lite oroliga för Sverigeresan som är inplanerad om en knapp vecka... Finns liksom inte tid för en omständlig runda där vi alla trillar dit en efter en! Håller tummarna, men det blir som det blir. Den här vintern med alla baciller har i alla fall lärt mig att inte jaga upp mig så - vi tar det som det kommer. Och att vårsolen skiner gör det lättare att tänka så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar