lördag 13 januari 2018

Ögonblick att spara


Josef sover nästan alltid mellan oss mot slutet av natten. Det brukar för det mesta vara riktigt mysigt. Han bökar inte runt lika mycket som sina storebröder och brukar ofta slänga en mjuk liten arm runt min arm och borra in näsan mot min axel. Det är ren lycka.

Häromdagen vaknade jag istället av att någon slet och drog i mitt huvud. Josef. Jag lyfte bestämt bort hans arm, men han var genast tillbaka och drog hårdhänt i mitt huvud och min hals. Det upprepades flera gånger och hans ansiktsuttryck (i sömnen!) blev mer och mer irriterat, tills han väste (fortfarande i sömnen) "jag vill ha EN TILL!". Haha! Är oerhört nyfiken på vad han drömde just då och vad han egentligen tänkte att mitt huvud var!

(Annat roligt av Josef: Läxar upp mig väldigt stöddigt när jag kallar tigrar för tigrar. Det är faktiskt "jejon"! Och han älskar fortfarande finkläder och går motvilligt och mycket sällan med på att ha mjukisbyxor. Riktiga fickabyxor ska det vara - och helst finskjorta till, även om han kan sträcka sig till att ha vanliga tröjor till vardags.)

söndag 7 januari 2018

Nedräkning för jullovet


Det är med blandade känslor jag räknar ner timmarna till måndag morgon 8.30 när vårterminen drar igång igen. Å ena sidan har vi haft ett långt och skönt jullov och jag VET att det inte alls är dåligt att återvända till ett jobb man trivs med. Å andra sidan... är det ju ännu skönare att vara ledig. Jag köpte världens skönaste pyjamasbyxor häromdagen och har inte alls hunnit gå omkring i dem tillräckligt länge ännu, känner jag!

Januaridelen av jullovet var precis lika skön som decemberdelen. Visserligen blev familjen (mest Josef) mer eller mindre förkyld på slutet, men inte värre än att vi njöt av våra lediga dagar ändå - och jag är så glad att vi fick ett nästan helt friskt jullov! Vi har projekt hallförvaring på gång (looking good!), jag har varit till simhallen med Edvin och så har vi hunnit inleda skridskosäsongen på skolans is. 

I torsdags började faktiskt A&E vårterminen, men när de hade avslutat sin korta skoldag stack vi iväg till Vasa, en av jullovets höjdpunkter! Josef var febrig och väldigt kraxig just den dagen, så Matias stannade hemma med honom och vi blev bara tre i bilen. Som vanligt var det oerhört roligt att hitta på något tillsammans med mina storbarn, även om det inte var riktigt det vi hade planerat på förhand den här gången. 

Vi pausade vid stenparken i Oravais, spanade lite i affärer (barnen fick spendera sina jultidningspengar på lego) och åt bullar på konditori, men dagens viktigaste var att vi skulle hälsa på Amanda och Mathias som precis har flyttat in i sin lägenhet i Vasa. De hade tagit de sista sakerna till lägenheten kvällen innan, men man kunde ha trott att de bott där i flera månader redan. Är så imponerad av hur hemtrevligt de fixat så här snabbt! Vi fick till och med vara med om den historiska första riktiga måltiden i lägenheten - tacos förstås! Mycket hedrad. Dessutom satt vi och fixade med bordsplacering till bröllopet och det blev så roligt att jag höll på att glömma att mina barn faktiskt hade skola morgonen därpå... Lite sent blev det, men det var det värt!

(Edvin hittade drakjackan på bilden och glittrade så lyckligt att jag inte kunde låta bli att köpa den åt honom. Har aldrig sett honom så glad för ett klädesplagg förut!)

Jag avslutade dessutom lovet med en riktig konfettismällkaramell! Men det inlägget tar jag en annan dag.


onsdag 3 januari 2018

Q & A a day


Ibland blir vi lite tråkiga med julklappar efter alla de här åren, min man och jag. Men i år tycker jag faktiskt vi lyckades riktigt bra båda två! En av julklapparna jag fick stod jag och tummade på i butiken vid Fotografiska museet i höstas, men jag lät bli att köpa. Istället låg den och väntade i julklappssäcken! Det är en liten bok som heter Q & A a day och är en lite annorlunda femårskalender.

Jag har redan en tioårskalender där jag (ganska sporadiskt tyvärr) skriver in smått och stort som händer, men den här boken ställer specifika frågor för varje dag. Årets första dag kommer jag nu fem år framöver att få svara på frågan "What is your mission?". Den var stor. Sedan finns det också mindre frågor - tack och lov - så de följande fem åren kommer jag att svara på frågan "What is the last fruit you ate?" 5 juni. De år jag minns det i alla fall. Så kul! Glömde bort den nu i starten, men nu ska jag sätta mig och svara på årets tre första frågor.

What is your mission? Can people change? What are you reading right now?


tisdag 2 januari 2018

Läsåret 2017

Den här läslistan brukar jag tycka om att fylla i! Innan jag plockar fram min läsdagbok har jag en känsla av att jag har läst mindre än jag brukar under 2017, och då brukar jag inte annars heller kunna visa upp någon imponerande statistik för att ändå vara en person som tycker så mycket om att läsa som jag gör.

*plockar fram, läser, räknar*

Under 2017 har jag antecknat 44 böcker. Det är inte mycket, men trots allt bara två färre än 2016. Speciellt på hösten har det gått trögt - jag har helt enkelt varit för stressad för att försjunka i en bok. Det är inte så att jag inte skulle ha lyckats hitta någon tid för läsning, men jag har också varit för uppvarvad för att hitta läsro och inspiration. Inför 2018 önskar jag mig mer lästid och framför allt ett större lugn!

Av författarna har 32 varit kvinnor och 14 män. (Två av böckerna var skrivna av en kvinna + en man.) Det är ungefär samma förhållande som ifjol. Nästan alla har varit på svenska - bara tre har jag läst på engelska, som är det enda främmande språket som ryms in på listan. Det var dagens största överraskning, med tanke på hur mycket engelska jag annars marinerar mig i på grund av jobbet! Ännu ett mål och en förhoppning inför 2018: Mer skönlitteratur på andra språk än svenska, åtminstone mer på engelska! Mest är det skönlitteratur, med några få undantag från fackhyllan. Just det är ingen överraskning, utan precis som det brukar vara.




En bok jag inte kunde släppa: 
Malin  Persson Giolitos Störst av allt. Jag skrev redan att jag har haft svårt att hitta läsro under hösten, men den här fastnade jag i direkt. Jag hade dragit mig för att läsa den eftersom ämnet (en skolskjutning) var något jag helst ville hålla mig på tryggt avstånd från. Men när jag väl tog tag i den kunde jag rätt snabbt konstatera att det var höstens bästa läsupplevelse. Personbeskrivningen var ruskigt skicklig och läsaren fick hela tiden ompröva vad hen (jag) visste om händelserna och karaktärerna. Rekommenderar!

En bok som fick mig att gråta:
Med förintelsen i bagaget av Sioma Zubicky. Ända sedan lågstadiet har jag slukat böcker om förintelsen, och ända sedan det gick upp för mig hur icke-fiktiv den biten av Europas historia verkligen är har den typen av böcker gått rakt in under huden på mig. Det här är en till formatet liten och tunn självbiografi, men den gjorde stort intryck på mig.
 
En bok som fick mig att skratta: 
I motsats till boken två steg neråt (Oksanen) passade Graeme Simsions böcker Projekt Rosie och Rosieeffekten perfekt som ljudböcker i bilen! Det var gullig romcom, men charmiga och mycket  roliga. Rekommenderar för de där tillfällena när du behöver en ljudbok som tillåter att tankarna vandrar en stund för att sedan komma tillbaka! (Har faktiskt inte skrivit upp Projekt Rosie, så nu är jag osäker på om jag lyssnade på den 2016 eller om jag bara har glömt att anteckna den... hur som helst. Roliga böcker på temat boy meets girl.)

En bok som var värd besväret:
Det här är tragiskt, men jag hittar ingen sådan! Helt enkelt för att det mesta jag läst har varit läsning utan höga trösklar och stort besvär. Latläsning helt enkelt. Eller tröttläsning. 

En bok som inte var värd besväret:
Sofi Oksanens När duvorna försvann försökte jag lyssna på som ljudbok i bilen och det gick riktigt uselt. Jag kunde för lite om Estlands historia, brydde mig för lite om de osympatiska karaktärerna, var för okoncentrerad och borde nog ha läst den på ett annat sätt för att ens ha en chans. Till sist började jag snabbspola vissa avsnitt för att komma lite framåt, och det var nog sista spiken i kistan för den stackaren! (Jag lyssnade ändå till slut, för att... ja, varför egentligen?)
 
En bok som lärde mig något nytt:
Trump och vredens Amerika av Laura och Saska Saarikoski. Väldigt intressant - lärorikt men också lättillgänglig -  inte bara om den märkliga personen vi har i Vita huset för tillfället, utan också om amerikansk politik de senaste decennierna. Känns oumbärlig att ha läst för mig som engelsklärare, men kan rekommendera den åt vem som helst som läser en tidning nån gång!

En bok jag inte blir klok på:
Det är alltid oroväckande när jag inte kan hitta någon sådan på min lista. Då har jag spelat för tryggt! Det här året har jag ingen.


 
En bok jag var fel målgrupp för: 
Anette Eggerts Tisteltankar. Jag kan bara inte komma ihåg vad den handlade om. Omöjligt! Det jag minns är att det är en tonårsbok, så kanske hade den landat bättre om jag faktiskt var en tonåring.

En karaktär jag minns:
Rachel i Paula Hawkins The girl on the train. Hon blir vittne till något som kan vara en nyckel i ett mordfall, men eftersom hon är ett hopplöst opålitligt vittne (alkoholiserad med grava minnesluckor, psykiskt instabil och med en historia av att ha trakasserat sitt ex och hans nya fru) tvivlar både hon själv och omgivningen på det hon börjar ana. Deckare/thrillers blir aldrig bättre än när berättaren själv är otillförlitlig! Jag har sett filmen också, och den var inte dålig. Men boken är ett strå vassare!

En karaktär som jag skulle vilja träffa:
På tal om otillförlitliga berättare kommer jag att svara den dementa berättaren Maud i Elizabeth är försvunnen av Emma Healey. Mauds eget svikande minne sätter minst sagt käppar i hjulet, men hon är fast besluten att ta reda på vad som hänt med hennes väninna Elizabeth.

En bok jag vill flytta in i:
Med tanke på hur mycket Harry Potter det varit här i huset måste nog det bli mitt svar. Jag och mina två storbarn skulle gärna om inte flytta in, så åtminstone hälsa på i Hogwarts! Det här året har jag läst Harry Potter and the Cursed Child själv, och så har jag läst de illustrerade versionerna av Harry Potter och de vises sten och Harry Potter och hemligheternas kammare högt för Arvid och Edvin. Arvid fick den illustrerade Harry Potter och fången från Azkaban i julklapp, så nu har vi hunnit några kapitel in på den också. (Arvid har för övrigt plöjt igenom hela serien det här året och verkade lite vilsen ett tag efter att han hade läst den sista...)


En bok jag spillde kaffe/ mat/ glass/ solkräm på: 
Ingen, tror jag! Brukar vara bra på att undvika det.

En mening/ ett citat som jag strök under:
Om jag är bra på att låta bli att lämna oavsiktliga spår som glass och solkräm i böcker så är jag tyvärr också dålig på att lämna avsiktliga spår som markerade citat... Har säkert läst rätt mycket som kunde ha streckats under, men det har nog passerat!

En bok jag ser fram emot att läsa:
Jag har fortfarande inte läst Peppe Öhmans Livet och patriarkatet, det ska jag nog göra i år. I övrigt ligger det böcker och dräller så det skulle räcka för hela 2018, men jag garanterar inte att jag kommer mig för att läsa just dem... jag har ju en viss tendens att plocka med mig överdrivet mycket så fort jag sätter foten över tröskeln på ett bibliotek också. Några jag gärna skulle plocka fram snart är Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser, Thomas Eriksons Omgiven av idioter och Nicola Yoons Everything Everything.  

En bok jag annars bara vill rekommendera:
Sommarön av Eva Frantz. Äkta finlandssvensk pusseldeckare! Vill omgående få tag på hennes senare bok Blå villan.

Och en sista bok som jag annars bara vill rekommendera: 
Mera finlandssvenskt i form av Kjell Westös Hägring 38 (just ja, hans Den svavelgula himlen finns också på min vill läsa-lista!). Kan också rekommendera att ta med Jojo Moyes 100 mil om du ska ut på roadtrip. Den är förutsägbar och cheesy, men den passar bra att ha med som underhållande reseläsning!



måndag 1 januari 2018

Sevendays nyårslista

Helt plötsligt är jag så på gång med bloggen igen! Inte för att det är någon överraskning - ju mer stressad jag är, desto ödsligare blir det här på bloggen. Att det trillar in inlägg på löpande band nu är ett säkert tecken på att julledigheten har gjort sin grej! Jag har tänkt nyårsblogga både med boklistan från ifjol och med en good old-fashioned årsöversikt, men för tillfället nöjer jag mig med Sevendays nyårslista.

(Är årsöversikter passé förresten? De verkar inte vara lika vanliga som för några år sedan... Själv har jag inte gjort någon på kanske två år nu, så jag överväger att plocka ihop retroaktiva översikter, mest för min egen skull. Hm. Jag börjar med 2017 och ser var jag landar!)

  • Mitt 2017 har varit:
Riktigt bra, tack! Som alla andra år har det varit en salig blandning av stort och smått, glädje och oro, men i stort sett har det varit ett bra år. Barnen har växt och mår bra, katastroferna har uteblivit och det mesta har rullat på i en vardags som vi trivs med. Visst har det rullat lite väl snabbt emellanåt, men vi fixade det ändå.

  • Tre saker jag lyckades med:
1) Jag lyckades komma igång med träningen i somras. Sen kom jag i och för sig totalt av mig när höstterminen började, men jag lyckades i alla fall med starten och det är ju hoppfullt inför framtida nya försök...
2) Jag testade nya idéer på löpande band på jobbet. Vissa var utmärkta, andra lite mindre utmärkta, men jag har åtminstone inte stelnat i några former.
3) Jag och mina planeringskompisar genomförde ett lyckat familjeläger på Humle. Det är jag så glad över att vi rodde i land. Tillsammans!

  • Ett datum jag kommer att minnas:
Inga barn har fötts i min omedelbara närhet, så inget självskrivet datum att lägga på minnet där. Men syster Amanda och hennes Mathias förlovade sig på Edvins födelsedag 4.3, så det datumet kommer nog att sitta!

  • Det här gjorde jag som jag aldrig gjort förut:
Jag åkte på sportlovsresa till Spanien. (Succé!)
Jag stack iväg på kompisresa till Umeå. (Första gången av många, hoppas jag!)
Jag har passerat milstolpen "tio år som förälder". (Wow. Wow!)
Jag började jobba i barack. (Helt ok!)

  • Länder jag besökte 2017:
Spanien i februari/mars och Sverige i januari, juni, juli, augusti och oktober. (Ojdå, som jag har fälats till Sverige i år! Har nog inte insett hur många gånger det blivit... Och det var faktiskt fem olika resor till fem olika platser.)

Och Norge, om vi räknar en mycket (!) snabb snabbvisit över norska gränsen från Arjeplog.
  • Jag firade nyår så här:
Se föregående inlägg! Lugnt och skönt: grillade marshmallows, satt och läste framför brasan, lekte med sprakastickor och marshaller. Precis det nyårsfirande vi ville ha i år!

  • Det här är mina förväntningar för 2018:
Jag hoppas på ett år med ett lite lugnare tempo, med mer utrymme för onödiga men trevliga småsaker. Jag hoppas på att få åka på bokmässan i Göteborg och jag hoppas på att kunna dra igång en grej på jobbet. Jag hoppas barnen och alla andra omkring mig ska få fortsätta utvecklas, må bra och ha roligt. Jag hoppas på en värld med lite mer respekt och medmänsklighet. Och fred på jorden. Tack.

(Jag har inga förväntningar på året. Men jag har många förhoppningar.)

      Det här vill jag säga till mig själv inför det nya året:

    Ta det lugnt. Allt behöver inte hända på en gång. Och när du bryr dig för mycket om vad folk tycker, ta en tupplur. Du är antagligen bara trött.


    söndag 31 december 2017

    Vilsamt nytt år!

    Så här med några timmar kvar av 2017 sitter jag här och känner mig mer avslappnad än på länge. Periodvis har året varit stressigt och slitsamt, men vi har verkligen fått avsluta det på skönast möjliga sätt! I ett tidigare inlägg skrev jag att vi hade bestämt oss för en lat tredjedag jul efter den intensiva julhelgen. Vi fortsatte visst resten av året i den stilen av bara farten och det var precis vad vi behövde! Visserligen har vi haft mellandagsbesök (från Malmö - därav chokladen!), vi har gått på bio och vi har varit barnvakter en kväll, men det har inte varit mer än att mellandagarna ändå har känts som en oavbruten vilopaus.

    Nyårsaftonen kommer vi att fira i samma anda - vi kommer att hålla oss hemma, bara vi. Vi har utrustat oss med sprakastickor och julgodis och våra planer är att demolera pepparkakshuset, äta tacos och elda i spisen. Det ser jag fram emot, så mycket mer lockande just nu än all världens glitter!

    Efter nyåret har vi kommit överens om att göra lite nytta, men fram till nyåret tummade vi på att bara ta det lugnt. (Vi har alltså världens lyxigaste jullov: A&E börjar visserligen skolan redan 4.1, men vi andra är lediga ända till 8.1!) Det märks att det var precis vad hela familjen behövde, för även om det fortfarande uppstår syskonbråk då och då är det på en helt annan nivå än det var i början av jullovet - både jag och resten av familjen har nog blivit bra mycket snällare av en veckas vila framför julgranen!

    Och eftersom det är nyårsafton skulle jag gärna slänga in ett par nyårslöften eller fina ambitioner, men jag låter bli. Det närmaste ett nyårslöfte jag går får vara att försöka ordna lite mera vila för oss nästa år! Eller kanske styra upp vardagen så att vi inte är i lika desperat behov av vila när ledigheterna kommer på. Det hoppas vi på inför 2018!

    lördag 30 december 2017

    Nytta och nöje i Sthlm

    Nu har jag äntligen kommit mig för att föra över mina foton från telefonen till datorn, vilket betyder att jag sent omsider kan skriva mitt sista blogginlägg från Stockholmsresan i oktober. Vi skulle ju kombinera nytta med nöje, men hittills har jag bara skrivit om nöjet... Nu har vi kommit till måndagen och nyttan - som i och för sig också var rolig. På måndagen och tisdagen var det Skolforum, som jag visserligen hade varit på förra året också, men jag tyckte det var värt en repris. Jag gick båda dagarna, men Matias nöjde sig med måndagen, varpå han flög hem för att ta hand om våra barn. 

    Precis som ifjol var det en riktigt givande mässa. Även om jag märkte att det var en del föreläsningar som gick igen från ifjol fanns det så många alternativ att jag inte hade några problem att välja nytt i år. Utställarna var för all del också i stort sett de samma som ifjol, men eftersom jag ändå inte jobbar i Sverige var det ändå mest tidsfördriv mellan föreläsningarna, som var det jag fick den största behållningen av. Jo förresten, en stor skillnad fanns det bland utställarna - massagestolar! Överallt! Ifjol tror jag det fanns ett företag som visade upp massagestolar och ett eller två som hade massagedynor. I år fanns de överallt! Inte mig emot, jag gled runt och tog en avslappnande massagepaus med jämna mellanrum. Faktum är att jag också köpte en massagedyna med mig hem, men det var definitivt inte något spontanköp, för jag hade ångrat mig ända sedan ifjol att jag inte slog till då... och den har varit i flitig användning!


    Jag hade prickat in en del ämnesdidaktiska föreläsningar om just språkundervisning, men jag tyckte nästan jag fick mer ut av de föreläsningar som var lite mer allmänna. Just nu får jag så mycket input och så många nya förslag på metoder jag kan testa på mina lektioner att jag inte behöver mer sådant - däremot var det roligt att lyssna på en del andra föreläsare. De två jag kommer ihåg bäst var författaren (och läraren + grammatiknörden) Sara Lövestam som berättade om sin nya bok om grammatik (!) och Mona Liljedahl, som är expert på särbegåvade elever. Båda två brann verkligen för sitt ämne, kunde massor och hade en förmåga att dra med sig lyssnarna. Sånt gillar jag!

    Så småningom kom eftermiddagen och Matias drog sig mot Arlanda, medan jag fortsatte att ta ut det sista av mässan. När jag hoppade på pendeltåget insåg jag att jag i stort sett hade hoppat över lunchen  (samt ersatt den med plockgodis på mässan) och började känna att världen gungade lite, så jag letade illa kvickt upp en Taco Bar vid Söderhallarna. Kan ha varit den godaste nacho de luxe jag någonsin ätit. Kan ha något att göra med den skippade lunchen. Haha!


    Kulturtant på egen hand i Stockholm måste förstås gå på en fotoutställning i Kulturhuset. Vet inte om den går ännu, men om den gör det kan jag absolut rekommendera Lee Miller - Krig och mode. En så fascinerande kombination av krig, mode, samhälle och fotokonst! (Och förresten, den visas ända till 4.3.2018 ser jag nu när jag lägger in länken!)


    Det känns som att jag hängde en del i Kulturhuset den här gången - började ju med Stockholmsrummet, fortsatte att gå på Billy Elliott på Stadsteatern och avslutade med Lee Miller och en sväng in på biblioteket. Gillar verkligen den byggnaden! Tycker det är ett genidrag att fylla ett hus med konst och kultur och göra det till ett vardagsrum för alla - på Sveriges mest centrala läge! I like. 


    Att ännu ha en dag kvar för mig själv i Stockholm kändes så oerhört välgörande! Tror det var precis det här avbrottet i vardagen jag behövde för att orka fram till jullovet. Nästa dag fortsatte jag att utforska Skolforum och tyckte nog jag var i stort sett klar när det var dags att bege mig. Måste bara avsluta med ett Stockholmstips (och en påminnelse till mig själv en annan gång)! Har man ett SL-kort går det nämligen väldigt smidigt att ta sig till Arlanda utan extra kostnad. Jag har hört om det förut, men aldrig testat. Dagen innan hade Matias vänligt nog trampat upp stigen och konstaterat hur enkelt det var, så jag kopierade bara honom rakt av... 
    1) Ta pendeltåget till Märsta (det gick direkt från Älvsjö, där Skolforum var, men det går förstås att stiga på vid Centralen också).
    2) Byt till buss mot Arlanda i Märsta.
    3) Framme! Se bara till att du vet vilken terminal du ska till. För mig tog det ca en timme från Älvsjö, men det är nog bra att kolla detaljerna i SL:s reseplanerare


    Och sist men inte minst måste jag bara slänga in en sista rekommendation. I delibutiken som hörde ihop med hotellet sålde de bubbies, som bara behövde testas. Och testas igen. Och igen. Ja, ni förstår. Minst en ny smak varje kväll! Avnjutes bäst framför ett avsnitt av Vår tid är nu.


    torsdag 28 december 2017

    Julklappslekar

    Nu är ju julen över, men för kommande jular - eller den som vill fira lite mera - tänkte jag skriva ner två eminenta julklappslekar som Ylva har importerat direkt från Norrland. Den första leken lekte vi första gången ifjol istället för att ge julklappar till de vuxna i sällskapet, och det tyckte vi var en sådan succé att vi fortsatte i år. Den andra är betydligt snabbare och enklare, funkar bra som juligt tidsfördriv i väntan på tomten. Eller maten. Eller för att avleda rastlösa jullovslediga barn!


    Stora julklappsleken
    1. Alla som deltar förbereder sig genom att köpa tre julklappar för totalt 10 euro. De tio eurona kan fördelas jämnt eller ojämnt - det gör inget att vissa julklappar är bättre än de andra, det blir nästan roligare så! Jag har också läst om en variant där deltagarna måste hitta alla tre julklappar hemma alternativt på loppis, och det är ju också en fin och lite mer miljövänlig version. Vi körde dock den helt vanliga köpesvarianten. Det enda som behövs utöver julklapparna är två vanliga tärningar.
    2. Första rundan: Deltagarna slår i tur och ordning med tärningarna. Den som får en etta eller en sexa får ta ett paket ur julklappshögen. Den som får en dubbel-etta eller en dubbel-sexa får ta två paket. Första rundan är slut när klapparna är utdelade.
    3. Öppna julklapparna och ta en runda där alla visar upp vad man fått.
    4. Andra rundan: Ställ en timer på t.ex. 20 minuter och lägg undan den så ingen ser hur mycket tid det är kvar.
    5. Fortsätt kasta med tärningarna enligt samma princip: Den som får en etta eller sexa får knycka en julklapp (av valfri motspelare) och den som får en dubbel-etta eller dubbel-sexa får ta två stycken. Det är här spelet blir riktigt kul, för även de mest sansade deltagare roffar åt sig utan skam i kroppen efter en stund! Det kan också vända väldigt snabbt så att den som haft en hel hög med julklappar plötsligt sitter där med ett litet paket knäckebröd.
    6. När tiden är ute tar spelet slut och alla får behålla de julklappar de har just då.
    7. Om någon deltagare är helt utan paket får hen välja att knycka vilket paket som helst av vilken medspelare som helst. Ingen blir alltså helt utan.


    Lilla julklappsleken
    1. Det behövs en tomteluva, två grytvantar (eller andra stora handskar) och en välpaketerad julklapp. Den får gärna vara paketerad i flera lager papper, lådor och med snören - annars tar spelet slut väldigt snabbt! Innehållet kan förstås varieras beroende på deltagarna, men eftersom vi spelade det här med barnen hade vi en förpackning med chokladjulkulor som räckte till alla.
    2. Den som börjar lägger tomteluvan på huvudet och grytvantarna på tassarna och försöker öppna paketet.
    3. Under tiden kastar näste person i tur tärningarna. När hen får samma antal prickar på båda tärningarna går turen vidare till den personen, som snabbt ska sätta luvan på huvudet, grytvantarna på händerna och fortsätta att öppna paketet.
    4. Den som lyckas komma fram till innehållet under sin tur vinner! Här gjorde vi så att vinnaren vann äran att bjuda resten av sällskapet på chokladbollarna, men har man lite äldre deltagare går det förstås att bestämma att the winner takes it all...

    onsdag 27 december 2017

    Jullistan 2017

    Efter en fin och aktiv julhelg passar det kanske bra att summera den med en lista? Det har varit roliga och mysiga dagar - och samtidigt så intensiva att vi bestämde oss för att införa tredjedag jul hemma hos oss. Tredjedag jul infaller 27.12 och firas med minsta möjliga insats, gärna i myskläder, utan klockslag att passa och med rester på matbordet. Vi behövde verkligen chilla lite i vårt eget hem och med bara vår lilla familj, så det har vi gjort. Bra drag, jag tror vi gör det till en tradition! Imorgon kan vi överväga att börja göra någon nytta igen. OM vi har lust - annars låter vi bli! Ha! Som jag kan älska att vara ledig... 

    Jag plockade Sevendays lista från förra veckan och modifierade lite...



    I år har jag firat jul med: 
    Nästan alla, känns det som! Matias bror med familj kom till Finland över julhelgen, så vi har firat med båda våra familjer. (Eventuellt därför julhelgen har känts ännu lite mer intensiv än vanligt...) Här har vi varit tio personer samlade och på Stennabba tjugo personer - och dessutom bjöd min moffa på julkalas med huset fullt på juldagen! Jag hälsade också på min mommo på Purmohemmet där hon numera bor på heltid, och så har vi hälsat på Matias moster där hon bor. Skulle jag bara få ett ord att beskriver julen 2017 med skulle det bli "människor"!

    Det här fanns på julbordet:
    Allt det vanliga fanns på julbordet, men det ovanliga var att bordet stod i vårt eget vardagsrum. För första gången någonsin dukade vi upp jullunchen här hemma och bjöd in svärfar, Ylva, Anders och barnen. Det kändes fint att en av de viktigaste jultraditionerna var hemma hos oss - och maten var god! Matias hade griljerat skinka, Ylva hade lagat årets godaste älgköttbullar och själv stod jag för ris á la Malta. När svärfar föreslog att vi skulle äta glass till efterrätt förvånade jag till och med mig själv med att bli helt förfärad och omedelbart paxa ris á la Malta-tillagningen. Tydligen är efterrätten på julafton något jag helst inte kompromissar med!

    På juldagen åt vi på Stennabba, och då blev det som vanligt fisk - och förstås en del skinkrester. 


    Min juldagsmorgon såg ut så här:
    Rätt många år nu har vi vaknat på madrasser på golvet i mamma och pappas arbetsrum, så även i år. Julgransljusen är tända och i nästan varje rum i huset ligger någon och sover. Vid köksbordet sitter kanske pappa och Johannes redan med morgonkaffet och om barnen har tur så har någon morgonpigg kusin redan tassat ner från vinden. Vi brukar vara nästan tjugo personer i huset på julnatten och antalet växer stadigt... Lite kaotiskt kanske, men också mycket mysigt!

    Tre saker som julen måste innehålla:
    Levande julgran, familj och tydligen ris á la Malta! 

    Min bästa julsång:
    För att vara traditionell på gränsen till tråkigt måste jag väl säga Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt... men i år har jag dessutom varvat Coldplays Christmas Lights ganska många gånger också.



    Det här är jultradition hos oss:
    En av de viktigaste är kanske just övernattningen på Stennabba. Sedan hör det också till att önska Matias moster god jul och tända ljus på gravgården (vilket vi gjorde i stan vid svärmor Maj-Britts grav - tyvärr hann vi inte till Ejde och tända ljus på fammo och faffas gravar i år). En tradition som hade paus i år var Stilla natt i Zion - kanske nästa år igen!



    Vår gran ser ut så här:
    Enligt devisen "man tager vad man haver"! Huvudsaken är att den har riktiga barr.

    Det sämsta med julen:
    Stressen för de vuxna (som ju nästan alltid är slitna efter höstterminen när det är dags att börja ställa till med jul) och anspänningen för barnen (som orsakar rätt mycket drama åtminstone i vår familj). 

    Det bästa med julen:
    Att umgås med familjen, både den lilla och den stora. Jullovet (ledigheten!) och mellandagarna (vila!). Den ombonade känslan som bryter av mot vardagsspringet. 

    onsdag 13 december 2017

    Kulturtant på date day i Stockholm


    Söndag morgon, hotellfrukost, Stockholm, inget ansvar för någon annan och en helt ledig dag som sträcker ut sig framför en - det finns liksom ingenting alls att klaga på då. Vi satt länge och njöt vid frukostbordet och rullade ut därifrån. Förstås! För varför inte, när man nu en gång kan, får och hinner?


    Dagens var ledig, men visst hade vi planerat lite. Det mesta av planeringen gick på temat "promenera runt och se på Stockholmsvyer", vilket ställde vissa krav på vädret. Vi märkte ganska snabbt att vädret visserligen var vackert (som i "gör sig bra på bild"), men däremot inte särskilt skönt. Inte det minsta skönt faktiskt, utan rentav plågsamt råkallt! Det hjälpte förstås inte heller att ingen av oss var riktigt ordentligt klädd för blåst och kyla - och inte ens i Stockholm kryllar det av ställen att köpa en varm stickad mössa på en söndagsförmiddag. Vi bestämde rätt så omgående att vi visserligen skulle gå, men med ett (inomhus)mål i sikte - så vi sneddade genom Gamla stan i riktning mot Slussen. Jag har egentligen lite blandade känslor för turistspäckade Gamla stan, men den här söndagsförmiddagen var det bara fint! Kölden kanske gjorde att gatorna och gränderna kändes lite rymligare...


    Vårt mål var Fotografiska museet, som jag länge varit nyfiken på men som jag hittills bara hade sett från utsidan. När vi väl var framme var vi genomkalla och väldigt nöjda med vår inomhusplan. Vi var tydligen inte de enda i Stockholm som tyckte det var en bra plan en söndagsförmiddag, för det var verkligen SJUKT mycket folk där. Vi bara tittade på varandra och fattade ingenting. Är det just den tidpunkten alla vill se fotokonst? Eller är det alltid så? Nu kändes det lite mer rimligt att de har öppet 9-23 varje dag. (De kallar sig faktiskt världens mest öppna museum. Kanske stämmer!)

    Fotografiska överträffade hur som helst alla mina förväntningar, även om vi fick armbågas lite. Den utställning som vi lade nästan all tid på var den tillfälliga utställningen av krigskorrespondenten Paul Hansson. Vi hade inte läst på eller kollat vad det var för utställningar på gång just då, men den här gick rakt in i hjärtat. Jag vet inte hur länge vi gick där mellan rummen, men vi rörde oss mellan några av jordens värsta oroshärdar och tiden stannade nästan. Alla människoöden bakom alla de bilderna... vi lever verkligen inlindade i bomull här. Önskar att fler i världen fick göra det. Visst gick vi en sväng i de andra utställningsrummen också efteråt, men efter att ha sett Being there kändes det mesta ganska oviktigt i jämförelse, så de bitarna fick nog ingen ärlig chans den här gången.


    Efter att vi kände oss klara med fotografier hade vi hoppats på att solen skulle ha brutit fram, vinden mojnat och temperaturen stigit några grader. Då skulle vi ha fortsatt mot Söder och letat oss fram till Monteliusvägen, som verkar vara en ganska spektakulär gångväg. Men den fick vi spara till en annan Stockholmsresa, för när vi kikade ut genom panoramafönstret i Fotografiskas café såg himlen ut som betong och vinden rev upp ettriga gråvågor på vattnet. (Fotografiska café/restaurang har annars också en ganska spektakulär utsikt! Synd bara att vi inte var så värst hungriga då ännu - det får vi också spara till en annan gång.)


    Vi gick i alla fall tillbaka över Gamla stan - så summa summarum blev det ändå inte en helt oäven promenadsträcka sådär totalt sett den dagen!


    Men halvvägs tillbaka gick förbi Livrustkammaren och kunde inte låta bli att vika in. Hallå, det var öppet, gratis och betydligt varmare än utomhus! Dessutom har jag aldrig varit dit och var förstås lite nyfiken. Museinörd som jag är.

    Största delen av museet var faktiskt stängd eftersom de höll på att bygga om. Eller förbereda en stor specialutställning kanske det var? Det var hur som helst lika så bra eftersom vi började känna att det var dags för lunch inom en mycket snar framtid. Men vi gillade båda två specialutställningen i vagnshallen i källaren - I love you madly, som berättade om förhållandet mellan Marie Antoinette och svensken Axel von Fersen. Lite extra kul för att jag bara nån vecka tidigare hade råkat se den anakronistiska bakelsen till film, Marie Antoinette... annars skulle nog inte namnet Axel von Fersen ha ringt några klockor och utställningen skulle inte alls ha varit lika rolig.

    Men sen var det dags att mycket skyndsamt söka upp en sen lunch, för en i sällskapet (och för en gångs skull inte jag!) höll på att bli lite grinig. Det fick bli lunch på stimmiga, röriga Kungshallen - inte för att det egentligen är mysigt eller superbra mat, men mest bara för att det hör till. Vi köpte förresten mössor också! Varma! Sköna! Njutningen att dra på sig en ordentlig mössa efter att ha frusit största delen av dagen... inte att leka med. Sen prickade vi också in en kaffe/te på NK medan vi googlade på kvällens planer...


    ... och här kunde man ju tro att vi skulle dra oss tillbaka och vara nöjda med dagens kultursaldo, men vi ville faktiskt på bio. Bara för att vi kunde! För när har vi varit på bio tillsammans senast egentligen..? Ärligt talat ingen aning! Minns knappt när jag varit själv. Filmutbudet var inte jättespännande, men vi fastnade till sist för The Square, som vi egentligen inte visste något alls om.

    Vi såg trailern utan ljud och trodde den var amerikansk och blev sedan jätteförvirrade när den visade sig vara svensk... förväntningarnas kraft, alltså! Lustigt nog, med tanke på att vi hade besökt inte mindre än två museer samma dag, handlade den om ett konstmuseum. Jag tror att det kan vara en film man tycker om eller inte alls orkar med, men vi gillade den båda två. Bitvis ganska konstig, men samtidigt välgjord, intressant och ibland till och med rolig... dessutom innehöll den en massa lösa trådar som faktiskt gjorde mig mer nyfiken än irriterad.

    Vi var väldigt nöjda med vår andra date night i rad! (Eller borde vi säga date day?) Också väldigt nöjda med att trilla ihop framför ett avsnitt av Vår tid är nu i hotellrummet sedan. Det hade varit en innehållsrik dag, men samtidigt väldigt avslappnande. Och rolig. Och inspirerande. Och alldeles, alldeles nödvändig.